När kroppen inte tänder

När kroppen inte riktigt är med –
fast du vill

Har du varit med om att du vill… men kroppen inte riktigt hänger med?
Alltså att det inte känns så upphetsat som du tänkt.
Att det känns lite halvslakt, spänt, torrt eller bara… off?

Det är så mycket vanligare än man tror och helt normalt.

Kroppen är inte en knapp

Jag tror många går runt och tänker att upphetsning ska funka som en knapp.
Typ: man vill → och så är kroppen med direkt.

Men så funkar det ganska sällan i verkligheten. Vi lever ofta under ganska mycket stress, press och krav – skola, jobb, kompisar och familj – ja från hela samhället i stort, och inte minst sagt från oss själva.

Så ibland i sexuella aktiviteter kan detta påverka oss vare sig vi vill eller inte.
Då kan huvudet vara med först,
men kroppen säger: “vänta lite”.

Det är för att den behöver;
Tid
Trygghet
Rätt vibe

Testa att sakta ner lite

Det här är så enkelt och gör stor skillnad:

GE DET MER TID! Ge kroppen mer tid!

Stanna kvar lite längre i det som faktiskt känns okej eller bra så att kroppen får en chans att framhäva de njutningsrelaterade processerna i kroppen.
Stanna kvar i det som är bra, just nu, och känn efter vilket sug som finns för nästa steg.
Kyssar? Beröring? Närhet? Smek?

Det behöver inte gå fort fram, det är ju faktiskt oftast uppladdningen som är den mest spännande delen.

Säg något du gillar

Ibland kan förväntningarna på nästa steg eller att gå ”hela vägen” gör att man stressar igenom sexet. Jag vet att det kan kännas stelt, pinsamt och svårt att våga uttrycka såväl vad man gillar som att vilja stanna kvar i den sexuella praktiken som görs just nu, men det behöver inte vara perfekt. Det viktiga är att du tränar på att uttrycka vad du tycker om och inte tycker om lika mycket – för bådas skull.

Du kan säga:
“Kan vi ta det lite långsammare?”

“Jag gillar när du gör så där”

“Kan du fortsätta lite till?”

Små grejer räcker långt och vi människor gillar faktiskt att göra gott för varandra.

Tänk så här

Säg att någon ska köpa glass till dig.

Hur ska den personen veta vad du gillar om du aldrig sagt något?
Men den vill bjuda dig på något gott, något du gillar.

Den får kanske chansa.
Och ibland blir det rätt.
Men ganska ofta blir det inte det du egentligen var sugen på.

Lite samma grej här.

Om du inte säger eller visar vad som funkar för dig, så måste den andra personen gissa.
När vi gissar tar vi en risk för att vi gissar fel, men ärligt, vem vill inte gissa rätt?
Eller vem vill inte få chansen att göra mer rätt, från början?

Ni hjälper varandra att svara på frågan;
Vill du? På riktigt.

Vi är inga tankeläsare, men den du är med bör vilja att det känns bra för dig också. Säger du då inget – blir det gissningar. Och gissningar blir… sådär ibland. Så när ni ger er själva chansen att uttrycka vad ni gillar minskar ni stressen, pressen och kraven som lätt läggs på. Dessutom gör ni också att det blir lättare att svara på frågan; Vill du? På riktigt.

Så om du ska ta med dig en grej, ta med dig att;

Ordet är ditt. Tiden är din. Viljan är din.